Det här är inget jobb. Det är en karriär.

Nu är det framtidsplanering som gäller. Det här med framtiden är alltid lika spännande och läskigt! Jag älskar och hatar det. Ibland lever jag för mycket i framtiden och för lite i nuet och sedan vise versa. Det är en hårfin balans som måste finnas. 

Det har varit många som dragit i mig på sista tiden. Jag kan jobba där, eller hänga med dit, jobba i Tanzania eller Moz.. det har fått mig lite ur balans. Vad vill jag egentligen. Nu har jag prohunter licensen men det är ju bara början. Det är nu jag kan vara på riktigt. Det är lååååång väg innan jag ens kan säga att jag är professional. Har varit så mycket tänkande på vad jag faktisk vill. Jag vet vad jag vill i framtiden. Det är absolut att jaga i det öppna – Tanzania eller Zim. Fy sjutton. Det går inte en dag utan att jag tänker på resan jag fick vara med om i Zim. Det var riktigt kul att möta Shaun på Prohunter kursen som åter livade minnen då han växt upp i området vi jagade och visste precis vad jag snackade om. Hur häftigt det är med elefanterna där. Jag vill jaga tuskless elephant cow. Han sa att det var det värsta en prohunter visste. När det kom klienter som ville jaga det. I och med att det är de farligaste djuret att jaga. De  kommer bli en så kallad ” charge” oavsett om du gjort de upprörda eller ej, spelar ingen roll- de kommer komma efter dig!

Att ta mig från Sydafrika och uppöver Afrika är något jag vet att jag kommer göra. Kanske jag jobbar med Mike och Hunt The Sun eller kanske jag går på egen hand. Vem vet

Just nu kommer jag plantera mina rötter i Sydafrika för några år. Få erfarenhet och jobba vidare därifrån. Ser ut som Mike och Hunt the Sun kommer etablera sig i Moz, Namibia och Zambia so far. Kul!! Sen är det ju så att planer alltid förändras. Som nu.. vi skulle på möte med några som hade jakt marker i Botswana. Men nu har regeringen sagt att de kommer stänga av all jakt.  Bakom beslutet ligger insikten att antalet vilda djur i Botswana minskar i en alarmerande takt, och att ett färre antal vilda djur – främst elefanter – riskerar att ha en negativ påverkan på landets turistinkomster. Alltså vill de stänga jakten till fotosafaris fördelar. Hur vidare detta kommer påverka landet är ganska klart. Populationen av djur kommer minska än mer och Wildelife i Botswana kommer vara ett minne blott. Poaching ( tjuvjakt ) och fält bränder är stora resultat av att djuren minskar, varför förbjuder man inte det då? 

Nu är det så här att bor man som lokalbefolkningen gör i en liten by har de vilda djuren inget annat värde än kött. De behöver kött för att överleva. Skulle jag bott som de gjorde skulle jag också vara en tjuvjägare. Inget snack om saken. Tjuvjakten är något vi inte kan göra mycket åt. 

Har man fotosafari täcker man bara små områden då turister inte orkar sitta i en bil mer än 3 timmar. De andra områdena blir utelämnade och tjuvjakten kommer därmed öka makabert. För att inte tala om att betarna på elefanter har blivit en stor grej igen så elefant populationen kommer även den gå rakt ner i träsket. Det har alltså varit jägarna som täckt stora områden och därmed haft koll på tjuvjakten. Jag menar bara min lilla resa i Zim såg jag hur mycket Scott och hans spårare hade koll på ett så enormt område. Vi gick ju och plockade snaror i timtals och täckte ett enormt område. Säger man istället att fine, vi sätter upp kvoter på elefanter och jägare får komma och skjuta och sedan säger till lokal befolkningen att de får 1000 dollar för varje elefant skulle vi nog finna många lokala gå och leta efter elefanter istället för att tjuv jaga dem. Problemet med deras ”tusks” är ju förstås svår då det oftast handlar om högt uppsatta människor som jagar dem då det handlar om pengar och inte kött. Same shit som vår stackars noshörning.

Det är som sagt regeringen som tagit detta beslut. Det skall icke vara osagt att presidenten himself har en stor business inom fotosafari, vilket förstås kommer gagna honom. Vad gör han när det inte finns några vilda djur att ta kort på. Ingen som vet, inget som vet. Africa ooh Africa

Nu till en liten incident som hände här om dagen.

När vi inte jagar börjar jag alltid morgonen med en springtur. Är jag i Kimberley springer jag oftast som oftast med Natalie, hon sätter ett bra tempo som gör att jag orkar längre då jag har en tendens till att hets springa när jag springer själv vilket alltid leder till skador i slut ändan anyway och en sur Mike som säger att jag inte vet min gräns och att jag kommer vara en värdelös prohunter om jag håller på sådär. Samma story varje gång. 

Jag hade inte hunnit springa på morgonen med Natalie för jag var tvungen att hämta kompost som skulle till vår nya lodge här om dagen .. håller på att fixa trädgården där. Kommer bli sååå bra! Är jag inte inte ute och jagar så komposterar jag i trädgårdar.. eller?  I alla fall så satte jag på mina spring skor och kläder när solen var på väg att gå ner för en slow 5 kilometers runda. Jag började i ett bra Natalie tempo tills jag kom 1,5 kilometer in på rundan. Då swishar två killar förbi och jag hinner bara läsa Two Oceans ultra maraton på deras ryggar. Glöm och dröm att de ska få swisha förbi på det där viset tänkte jag och ökade. Jag kände hur järn smaken sipprade fram. De märkte att jag  kommit upp i hälarna på dem igen och vände sig om med ett flin. ” Vill du springa med oss?” Vadå vill tänkte jag. Klart som fan jag inte vill det men ni ger mig ju inget val. Jag försökte se så lite ansträngd ut som möjligt och gav säkert världens fulaste flin med dregel i mungipan. ” Kan jag väl göra ” Ett pyttsan liksom, lite för stolt för mitt eget bästa. Efter 8 kilometer i ett tempo som man inte kan kalla att jogga och min hjärna som hade inre krig där jag ena sekunden tänker ” STANNA FÖR I HELVETE” och andra ” SPRING DITT FETTO ” tills jag helt enkelt inte pallade mer. Jag sa till mina kära maraton sprintare att jag var tvungen att avbryta för att ta vägen hem innan de blev mörkt ( vette sjutton hur jag ens orkade kvästa mig ur det ) och de sa att jag borde springa med dem och deras spring klubb varje onsdag. Joo tjena. I alla fall hade jag ca 3 kilometer hem så jag sänkte långsamt tempot så som Sölve så fint förklarat en gång i tiden. När jag tillslut började gå så kom känslan av att behöva kissa. Och det var fort. Jag hade inget val annat än att sätta mig mitt i den fart fyllda gatan och kissa. Det var antigen det eller kissa på mig. Tror ni folk stirrade eller. En vit blond tjej kissandes mitt i gatan. Årets snackis. Jag kom in i huset och fick förklara till Mike och Natalie varför jag såg sprängd ut. Nämnde dock inte att jag nästan kissat på mig. Mike sa bara att man kan bota folk mot nästan allt.. förutom dumhet. Dagen efter skulle jag gå och handla med Natalie och kidsen. Så hör jag några ropa ” Hey! Isn’t that the peeing lady ? ” Tror ni jag vart utfrågad eller.. va? jag ? kissat? Det skulle jag väl aaaaldrig göra. Peeing lady.. nästa nick name. Vad säger man? kärt barn har många namn. 

Nu är det knapt en vecka tills jag sätter min fot i ett kallt Sverige ( enligt facebook ) !!! Det ska bli sååååå kul att se mina älskade vänner och familj igen! Jag ska jobba arslet av mig så jag kan åka tillbaka hit och köpa en jakt bil. Min egna jakt bil.

Läste i min bok som jag hade skrivit lite notisar i början. Där stod det ” Undrar vad jag gör om ett halvår?” Undrar hur framtiden ser ut” Jag är nöjd med allt jag lyckats gjort, ett halvår här händer det mycket på. Till och med klarat prohunter grejen. Nu ska jag få till mitt arbetstillstånd sen får vi se hur framtiden tar mig. Bara sitt still i båten som pappa alltid säger när jag ringer och är despo för något. Sitt still i båten. 

airport pickupRobs plan vi åkte med ända från Kimberley till Zimbabwe! Mådde lagom illa.

084 (3)

En av de hundratals elefant skallar vi såg från all tjuvjakt..

204 (3)Laddade gevär utan säkring.. i fall att en elefante, lejon, buffel eller annat skulle hoppa över oss.

180 (3)Områdena är enooooorma

221Dessa Land Cruisers är fantastiska. Inte ofta däcken till den här kör på en vanlig väg. Här gör man en väg.

9608h1024_jpg_1857094vInte okej.

Bild 2012-12-01 kl. 12.25 #3Nu ska jag ta min kopp kaffe och försöka få en kvot på vad trådlöst nätvärk kostar till nya lodgen.

 

2 Comments on “Det här är inget jobb. Det är en karriär.

  1. Hoj. Roligt skrivet. Pratat med Shaun ang Tuskjakten?

    • Tack och bock! Ja! Det är bara att vi ringer och fixar! Fyyyy fan vad kul det skulle vara! Mike kan också fixa sjukt bra Tuskless jakter. Vi får jobba på det.